Hej där, Harry coming at you med en förkärlek för sunkiga, lite förbisedda men i slutändan ändå ganska uppskattade, och slutligen, kultförklarade B-filmer. Många av de filmer som jag lägger upp mina tankar och intryck av här är från min personliga kollektion av kultfilmer och C/B-filmer från B-filmernas “renässansperiod” – nämligen mellan 70-90-talen.
Det är något speciellt med kultfilmer producerade under, framförallt, 80-talet. Dels för att jag föddes under det decenniet, och dels för att kalla kriget paradoxalt både började tona ned, men samtidigt blev mer skräckbetonad än vanligt. Hollywood spottade ut machismofilmer, Arnold Schwarzenegger och Stallone dominerade biograferna och filmaffischer med sina svällande, svettiga, glänsande muskler och ultramanligt bravado. Jean-Claude van Damme sparkade folk i kuken och gick ned i spagat. B-filmer var oftast actionäventyr utan sans eller vett. Det var en underbar tid, helt enkelt!
Med det i åtanke så försvann jag längre och längre ned i B-filmsträsket, tills jag sitter här, äldre och mer vis, men fortfarande lika barnsligt förtjust i filmer av snäppet sämre produktionsvärde och mindre genomtänkt dramaturgi än vad man kan förvänta sig från Hollywood. Alla “recensioner” är mina egna och från en vuxenbebis synvinkel, inget annat. Jag vill titta på nästan medvetet dåliga filmer och ha roligt, även om jag kan tycka att vissa filmer suger då och då.