“Denna film är baserad på en riktig person”, står det vid slutet av Bloodsport. Det är den största lögnen i filmhistorien. Bloodsport är en film baserad på ett gäng lögner “kampsportsmästaren” Frank Dux berättade för regissören en gång för länge sedan. Frank Dux är en ökänd mytoman och antagligen lite galen, och filmens påstående har sedan länge visats falskt. Men sann eller inte, så är Bloodsport en otroligt rolig film att se.
Det är den första filmen som Jean-Claude Van Damme spelar huvudrollen i. Den numera världskände belgiska kampsportsmästaren och B-filmskungen var då helt okänd och hade bara varit statist i kanske tre filmer. I Bloodsport kan man genast se varför han kom att bli så berömd som han sen blev. Han är ingen vidare skådespelare, men han har en karisma som överskrider skådespel. Hans kassa accent och dumma flin ger filmen liv, och det är inte svårt att tänka sig hur dålig den skulle varit om någon annan, mindre karismatisk person valts som huvudrollen.
Men det bästa med Bloodsport är fightscenerna. Detta är en perfekt B-kung fu film. Koreografin är klumpig, men ändå kompetent, och våldet är den perfekta nivån av 80-tals camp så att man kan båda njuta av hur fånigt det ser ut och samtidigt vara investerad i vad som händer på skärmen. Det är en kort film, som är så rolig att den flyger förbi, och jag rekommenderar den starkt.